Tentan gick som väntat – åt skogen. Det är inte mig det är fel på. Det är tentan. Eller som min Lena sa idag: Jag har försökt, men jag är inte tillräckligt smart. Vad kan jag göra åt saken? Nej, jag känner mig lycklig ändå. Jag sitter nu hemma i min soffa och firar med en kopp kaffe och en delicatoboll.

Det här med betyg är ju annars en rätt viktigt grej på juristlinjen. Det är mycket prat om betyg i klassen. Mycket betygshets. Idag när jag skulle lämna in min tenta, hörde jag en kille i klassen som funderade på om han skulle blanka den här tentan och satsa på omtentan istället. Det är ganska vanligt att folk gör så. Men så sa han: Men det är klart, då har jag ju både Civilrätt 2, Civilrätt 3, Europarätten och den här tentan (civilrätt 4) kvar. Det innebär att killen har blankat fyra tentor, på sammanlagt 32 poäng (av 68 möjliga poäng!). Detta gör han ju bara för att få högsta betyg i allt. Han är inte den enda. Ganska många jag känner gör på det här viset faktiskt. Jag såg statistik nånstans att bara en tredjedel av alla juriststudenter får sin juristexamen inom sex år.

Förlåt att jag har uttråkat er med mitt skolprat. Nu lämnar jag er för min älskling och en stor pint of lager. Det kan inte bli bättre. Jag återkommer snart med prat om annat! Håll ut mina vänner!

Ligger i min säng. Jag är lycklig. Nu finns det inget mer jag kan göra. Imorgon klockan nio är det tenta. Sen är det här hemska över.

 För en timme sen hade jag panik. På riktigt. De senaste dagarna har jag nämligen gjort massa gamla tentor, men det har inte gått som jag hade hoppats. Ingen tror på mig. Gustav säger att jag alltid beklagar mig över att det inte kommer gå bra på tentan. Och ja, jag gör nog det ganska ofta, Men det är annorlunda den här gången. Den här gången är jag i trubbel på riktigt. Håll era tummar. För gör ni det, så att det här kommer gå vägen kanske jag kan få ett bra jobb. Vilket ni också kommer tjäna på i längden eftersom jag då kan hjälpa er när ni hamnar i trubbel med rättvisan. Så för er egen skull. Håll tummarna för mig nu. Kcat.

Nu gick jag in på efterlyst.tv3.se

Sidan blev hackad under tiden jag var där, för helt plötsligt stod det:

GOLBÖGAR – Känn Er EFTERLYSTa!

Tack för alla namn, telefonnummer och annan information om alla golare samt vilka brott som begåtts som lagrats hos Efterlyst-redaktionen. Informationen är på god väg till alla bröder som blivit utsatta.

“Dårar vill alltid sätta käppar i hjulet
Sabba solen som skiner så det blir mulet”

Har ni nån gång varit så trötta att ni har ont i kroppen? Så känner jag mig nu. Jag har gått runt i min gråa mjukisdress i fyra dagar och har endast varit utanför dörren när jag gått till vivo för att handla mat. I förrgår läste jag från halv nio på morgonen till halv tolv på kvällen, med 40 minuter lunch, en timmes middag och så några femminuters pauser. I går läste jag från kvart i nio på morgonen till 23.00 på kvällen med samma pauser som dagen innan. När jag satte mig för att läsa kvart i åtta i morse mådde jag inte så bra. Min kropp skriker efter hjälp. Kan någon rädda mig från juridikmonstret?

 Men jag vet, jag får inte klaga. Det är såhär det är. Och det är värt allt slit när man får hjälpa Aftonbladet med diverse juridiska problem och man inser att man faktiskt har lärt sig något under sin studieperiod. Men det är en annan historia. Hej då kompisar!

Jag gillar statistik.

 Ibland drömmer jag om att min blogg skulle vara den mest besökta av alla de som har bloggar i min klass. Tänk att vara den största bloggaren i klassen. Jag har ett problem dock. Enligt bloggportalen ligger jag på plats 3368 av alla bloggar. Det är baserat på antalet besökare den senaste veckan. Och min kursare Nils ligger på plats sex. Han har haft 96 822 besökare den senaste veckan. Jag måste hitta något sätt att slå det. Vad ska jag göra?

Nu undrar ni varför jag inte länkar till hans blogg. 1) det skulle va pinsamt om han hittade min blogg. Jag har aldrig pratat med killen. 2) Jag vill inte att han ska få mer besökare nu. För varje extra besökare han får, desto svårare blir det för mig att slå honom!

Varför söker alla som kommer in på min blogg efter:”flikar till lagboken”? Känner du dig träffad? Här kommer en liten flikguide:

 Köp flikarna i den bokhandel där du köper lagboken. De bästa är ju självklart de med text! Super duperbra är dom. Börja bakifrån och längst ner i lagboken med de röda (ABL) och sen sätter du nästa flik lite högre upp precis så att du ser texten för varje lag väl. Sen när du är klar med de röda flikarna (som tillhör bihanget), tar du de blå och så sätter du den första blåa fliken (UB-fliken) längst ned på sidan och så arbetar du dig uppåt. Himla trevligt faktiskt. Har du några andra flikfrågor så är jag rätt bra på flikar, så var inte rädd att fråga.

Jag har kommit på att jag är gammal. Det kom som en chock ska ni veta. 

Allt började med att Peter (min sjukgymnast) har tryckt och slitit i min rygg de senaste veckorna. Första gången som jag gick till Peter den här omgången, sa han att jag skulle börja med stabilitetsträning för min rygg. Jag tyckte det lät bra och gick på nån Pilatesintrokurs som han rekommenderade. Sen sa Peter att han tyckte att jag skulle träffa hans kollega Lisa (eller var det Anna hon hette?). Peter sa att hon var jätteduktig. Jag sa till honom att det kändes bra, och att det skulle bli spännande. Å ja, det kändes bra på riktigt fram till att jag fick reda på att hon är 85:a. Då kändes det inte bra längre. Förstår ni? Ynka 22 år gammal och Min sjukgymnast? Ska en person som är yngre än mig lära mig hur jag ska träna, och stabilisera min kropp? Varför kan hon och inte jag stabilitetsträning, hon är ju yngre än mig? Jag fick livsångest, dödsångest och all annan ångest man kan få på en och samma gång.

Men så var jag hos henne idag. Hon var bra och professionell, det känns bra. Det var kanske lite som en befrielse. Det här är nog nåt som händer i varje människas liv. Man inser att man är vuxen och att folk har olika yrken. Nu har jag insett det. Det var inte värre än såhär. Nu kan jag leva vidare och få ångest över andra saker, som naproxenberoenden t.ex.

Mmm vilken härlig söndagskväll. Kunde inte bli bättre. Nu har jag suttit i flera timmar och läst inlägg på flashback och svarat på juridiska problem. Kan ni tänka er vad jag njuter?

Inom varje äldre människa finns en yngre människa som undrar va fan som hände

-Cora Harvey Armstrong

Om man känner två personer som är enäggstvillingar, och så har man inte träffat någon av dom på länge. Varför låtsas man då veta vem som är vem när man stöter på dom ute på stan? Det är inte bra, det blir bara pinsamt. Kan man inte bara fråga vem som är vem, eller får man skämmas då?