Jag har kommit på att jag är gammal. Det kom som en chock ska ni veta. 

Allt började med att Peter (min sjukgymnast) har tryckt och slitit i min rygg de senaste veckorna. Första gången som jag gick till Peter den här omgången, sa han att jag skulle börja med stabilitetsträning för min rygg. Jag tyckte det lät bra och gick på nån Pilatesintrokurs som han rekommenderade. Sen sa Peter att han tyckte att jag skulle träffa hans kollega Lisa (eller var det Anna hon hette?). Peter sa att hon var jätteduktig. Jag sa till honom att det kändes bra, och att det skulle bli spännande. Å ja, det kändes bra på riktigt fram till att jag fick reda på att hon är 85:a. Då kändes det inte bra längre. Förstår ni? Ynka 22 år gammal och Min sjukgymnast? Ska en person som är yngre än mig lära mig hur jag ska träna, och stabilisera min kropp? Varför kan hon och inte jag stabilitetsträning, hon är ju yngre än mig? Jag fick livsångest, dödsångest och all annan ångest man kan få på en och samma gång.

Men så var jag hos henne idag. Hon var bra och professionell, det känns bra. Det var kanske lite som en befrielse. Det här är nog nåt som händer i varje människas liv. Man inser att man är vuxen och att folk har olika yrken. Nu har jag insett det. Det var inte värre än såhär. Nu kan jag leva vidare och få ångest över andra saker, som naproxenberoenden t.ex.